Härlig dag. Jobbet var väl som vanligt, men repningen med bandet fortskred utöver det vanliga. Snart har vi nästan en hel låt färdig. Vem kunde tro det?

Alla verkar entusiastiska över att vi äntligen börjar röra oss. Tänk om man kunde få fart på det ännu mer o typ släppa en platta detta året. Inspelning i Abyss studion med självaste Peter Tägtgren vid rodret :)...

Eller kanske inte. Men man kan ju drömma.

Snart ska jag ut till harrys med mina goda vänner o supa till det rejä'lt. Synd att inte emelie vill hänga med, men men, jag får väl fylleringa henne XD.

Så tack o adjö alla mina glada bagarebarn där ute!

Tänk vad ett tv-program kan påverka.

Såg på Rent Hus med tjejen igår, och fick något dille att jag inte städat min egen lägenhet på ett bra tag. Satte därför igång med det så fort jag klev innanför dörren efter jobbet idag.

O tänk, vad skönt det faktiskt var att städa. Det är ju en belöning när man väl är färdig o kan sysselsätta sig med något roliagre i sin nytvättade lya.

Nu doftar här diskmedel, vilket är lite bättre än majskex o kaffe :I

Gillar att ha många bollar i luften, att kunna planera o sedan utföra det. Man blir stolt över sig själv, o blir på så sätt en starkare människa.

Men men, nu ska här inte städas på en månad, mer än att damsuga i alla fall.

Tills dess får jag fortsätta äta majskex o dricka kaffe^^

Ha det så fint där ute.

Jag önskade mig ditt öppna fönster

Nu vet jag att du har öppnat alla dörrar

Önskar det håller för evigt

Vissa dagar är fruktandsvärt lika andra dagar. Man vaknar, går upp, o beger sig till arbetet/skolan. Där fortsätter man precis som vanligt.

Därefter kommer man hem till lugnets trygga vrå igen.

Så håller dagarna på, mer eller mindre för alla.

Men jag trivs med det. Trivs med att leva i mitt eget jag, beskyddad från den korrupta o nerlusade världen utanför mitt fönster.

Dagarna går, men ödet består. Jag försöker att alltid tänka i dessa banor, även om dagarna ibland är skrämmande lika. Finns det ett syfte med det tros? Att det någon dag ska hända något som får allt att skifta i form?

Kanske. Kanske inte. Jag antar att jag får vänta på den frågan. Tills dess kan jag, somna, vakna, o gå till arbetet. Och där fortsätter man precis som vanligt.

Varje dag går till ända, och det med vetskap om att det alltid kan bli sämre. Känner att jag har det väldigt tryggt, kanske för tryggt.

Är det kanske lugnet före stormen? När man har det som bäst, så kanske allt plötsligt raserar under fötterna på en?

Men men, det e inget att göra åt. Allt händer utav en anledning.

Har alltid varit beredd på det värsta, alltid haft en flyktväg.

Men jag har lärt mig , vuxit o blivit klokare, lärt mig att livet inte är till för att fly från. Döden nalkas, andetagen fryser detta medvetna plan, vittnar om en annan existens för mig att bevittna o utleva.

Idag har varit en vanlig dag, jobbat o därefter förpassat mig till min trygga vrå. Trygghet. Alltid en flyktväg.