Jag önskade mig ditt öppna fönster

Nu vet jag att du har öppnat alla dörrar

Önskar det håller för evigt

Vissa dagar är fruktandsvärt lika andra dagar. Man vaknar, går upp, o beger sig till arbetet/skolan. Där fortsätter man precis som vanligt.

Därefter kommer man hem till lugnets trygga vrå igen.

Så håller dagarna på, mer eller mindre för alla.

Men jag trivs med det. Trivs med att leva i mitt eget jag, beskyddad från den korrupta o nerlusade världen utanför mitt fönster.

Dagarna går, men ödet består. Jag försöker att alltid tänka i dessa banor, även om dagarna ibland är skrämmande lika. Finns det ett syfte med det tros? Att det någon dag ska hända något som får allt att skifta i form?

Kanske. Kanske inte. Jag antar att jag får vänta på den frågan. Tills dess kan jag, somna, vakna, o gå till arbetet. Och där fortsätter man precis som vanligt.