Då har man kommit hem från Metaltown, festivalen i göteborgs hamnkvarter. Det var nog något av det bästa jag upplevt; stämningen, vädret o framför allt annat; musiken. Metal o bärs!

Fick se några band man sett tidigare, men nu från en bättre synvinkel, o några nya man inte sett tidigare, men sannerligen hört så att det blev kärlek vid första öronkastet.

De som var på festivalen, var då jag naturligtvis, mina goda vänner johan o alexander, o nån kompis till johan. Var skoj så in healvete. Vi drack inte så mycket utan typ åt o såg banden stup i kvarten.

Det sista bandet ut var In Flames, o jag e så jävla glad över att jahg nästan blev ihjälklämd i publiken, sicket jävla tryck det var!, men det lättade upp mer o mer o till slut stod man o röjde med några man inte kände :) i en o en halv timme tills nacken nästan gick ur led^^

Så e det. Hårdrocken förenar. Inte oförenar eller förstör. Metal är den sista bastionen av frihet för den enskilde individen. I flock eller i ensamheten skapar hårdrock ett filter för den världen utanför som e så vardaglig, så full av tristess. I flock eller ensamhet skapar hårdrocken en inre styrka som för en att ställa sig upp o skrika "fuck you, I dont do what you tell me" (Yeap, RATM;)

Så nu vet nu det. Metal for life!

Jo, har inget speciellt att förta med mig nu med när man ska jobba eftermiddag. Blir ju så. Så jag får skriva lite i bloggelibloggen så länge.

Längtar som fan te helgen asså. Metaltown med In Flames på stora scen, så för jävla underbart. Räknar ner dagarna dit, o sen tills den underbara semstern börjar närma sig. Suck..bara 5 veckor kvar...

Annars ser är väl ut som det brukar o allt är som det brukar vara. Kanske det e förändringarnas tider, när man själv längtar efter något. Jaja, slå det ur hågen, kanske drömmen e bättre än verkligheten. Därför ska man leva så lite i verkligheten som möjligt.

Hm, har haft många drömmar om hajar den senaste månaden. Kan nån förklara varför...har inte en blekaste.

Nåväl, "Solen Skinner Ikkje" (Massemord någon?) o det e la tur, annars hade det blivit brand i skogarna o det tycks inte om för fem ören.

Jaja, bloggar ut nu, för nu ska här arbetas...yay...i ca 43 år till...yay...

Ses!

Hade lust att lägga ut ett utdrag från min bok, då jag inte har nåt annat att skriva om för tillfället.

Himlavalvet var darrande, gråflammigt och tryckande mot den bleka horisonten. Draperiet över honom, drogs ner där borta där havet övergick i en alltmer svartnande ton. Skuggor som hopade sig under de mörknande molnen vid det matta strecket, likt svart rök som klättrade upp och sträckte ut sina fingrar i ådror mot den gråa bakgrunden. Från fjärran kom vågor och slog emot hamnen vid landets slut, vid hamnen där klippmurarna smektes av de skummande slagen som bildade likt brusningar av vattenfall vid klippskrovens fötter.

Konungen följde dem hela tiden; böljande kammar, glåmiga och förstulna på solljus, som om de förde med sig oroligheter från andra länder. Han ville se igenom de hopande molnen vid horisonten, ville ana att det kom förstärkningar, eller åtminstone ett svar på hjälp. Han hoppades att det i nästa ögonblick skulle dyka upp skepp från Tiridon eller vilket land som helst. Men det enda som kom, var de taktfasta vågorna som ständigt och jämnt dundrade emot tvillingbergen som ramade in Daria och dess hamn

Jaha, kanske dags att skriva här igen då. Inte hänt så mycket sen sist. Semestern är ganska långt borta, ca 6 veckor, men snart bär det iväg till metaltown en dag i alla fall, en försmak av sommaren.

Firat studenter o allt möjligt dessa helger som passerat; en ny kull till samällets slakteri.

Fick tillbaka min bok förra veckan, men de ville inte ha den...tredje gången gillt. Men men, vad ska man göra. Får försöka igen o igen o igen. Inte ens Tolkien lyckades första gången.

Allt går i alla fall som det ska annars. Fått lite nya vänner o det e ju aldrig fel, om de inte jävlas med en förstås.

Arbetet går utmärkt, o lyan e hel utan större skador. Så vi synes mina små dampungar där ute.

Synes i stora världen.

Idag är det Sveriges nationaldag, eller nsf dagen om man hellre vill kalla den det. I vilket fall är det dags att ge sig ut o kapitulera mot "aa" o förena sig med fulla drägg i vår lilla stora vackra stad, där folk spyr o pinkar i Lagan en dag som denna. Låter som ett helylle Sverige, men det är den dagen vi firar o det är jag stolt över! Man ska vara stolt över sitt land oavsett vad folk säger.

En del konstiga människor har fått för sig att det är lika med nasistiskt att sjunga nationalsången, vem fan bryr sig! Man får väl för bövelen hylla sitt eget land på dess dag, alla andra dagar fyller nåt annat land år, men då är det ingen som står i vägen.

Ne, sjung o hylla Sverige idag, strunta i vad alla säger. Patrioter är vi allihopa, men vissa har inte mage att stå för det.

Pro Patria!

Nu är det nog dax för en uppdatering för den häringa sidan. Har egentligen inte hänt så mycket att reflektera över, har mest umgåtts med polarna o haft en skön helg o ägnat jobb o framtid lite grunnan.

Hade en fin grillfest hos Mange i fredags, i den allsmäkigt tråkiga staden Gresaved (Gislaved). Men festen var kul, det var det vi kom dit för.

Igår, det vill säga, lördag, så var man mest kvarflugen i sängen, behövde vila upp sig lite o få lite "skönhetssömn";), o sen avr det jag o min gode vän Alexander aka Ghost som var ute på spökjakt i värnamos skogar. Dock fann vi inga och det slutade med att vi ölade upp oss och härjade lite bland folk o fä.

Annars ser det la rätt lugnt ut. En massa studenter o sånt som kommer upp nu till helgen o snart ska man snart få lite välförtjänt semester själv. Planeras att åka både dit o hit. Allt från Göteborg till Tyskland (Wacken ffs!)

Jobbet går bra,  livet rullar på o allt tar sig så sakterligen taktfasta kliv mot en intet ont ananade framtid.

See ya there!