Sitter på röven och undrar var tiden tar vägen. Allt går så snabbt.

Vaknade 10 idag, för att vänta på skjuts från min käre vän johan. Vi beslutade igår att vi skulle börja repa vid 11 idag, så har vi hela dan framför oss sen. Det visade sig vara en ganska bra ide. Tog ett tag innan alla var igång, men som jag säger; är man inte slak från början så kan det inte kännas att det växer.

Har fått upp ögonen lite mer för vissa saker. Hade en lite disskussion me min älskling om en del grejer, men det e löst nu. Kanske lite fyllesnack, kanske allvar, kanske helt enkelt sånt som legat o puttrat under ytan ett tag. Men om det är något man gömmer, så kommer det alltid upp till ytan för eller senare.

För som vi alla vet; perfektion existerar inte. Man kan bara komma väldigt nära.

Annars är allt finemang, mina damer och herrjävlar. Har en underbar söndag och snart kommer älsklingen, för lite myspys. Kommer bli själva toppen på kukberget, och grädden på kaffet.

Tjo fan och flöjt fan.

Tja flöjt min lilla skitbok. Nu e det dags för alla bagarebarnen att få stoppa sin interna fetma i en särbehandlad deg.

Japp, o allt e väl mina hanar och honor. Sitter o e förkyld som fan, men det går nog över. Lusten att skriva utvecklas mer o mer för var dag. Kanske man blir ung på nytt, eller så har man blitt gammel och butter över att det krävs extrem mängd tankeöverföring för att kunna skriva några rader nu för tiden.

Hade lite skoj fest igår, och faktiskt me nya människor. Sånt e alltid kul. För några år sen gick jag o täntke på att det inte e bra med alldeles för många vänner. Idag tänker jag tvärtom. Det finns egentligen alltid en längtan av att träffa andra intressanta personer som man inte sett röken av.

Saknar min kära flickvän oxå som fan. Kommer underfund med varje dag att jag gjort rätt val i livet.

Och då jag såg gången försvinna nerför branten, uppstod ljuv musik, som när klockor ringde in en ny tid, där en ljuv sol kastar nya band över en människas förtvinade skal. Öppen, lite försluten. Men ändå inte helt stängd.

Ha det bra ni gubbar och tanter. Brake the chains!

Tjo och flöjt min lilla särbarnsbehandlade blogg. Fick lust att skriva av mig lite, och då kom jag på att denna lilla loggbok ligger o skräpar. Väldigt okristligt som sig bör. Men iaf. Allt e förbannat väl och lycksaligheten flödar som spritflaskan mellan två alkoholgillande individer.

Har fått lite ändringar i vardagen och det e ju tack vare jobbet må jag säga. Utan det hade jag varit den gamla faust, som för länge sedan såg dagens ljus (lr mörker)

Lite nya saker på gång på jobbet, samt mötanden av nya människor har gjort det lite mer kryddigt i vardagen. Har dessutom en känsla av att nåt större e på gång. Och mina känslor brukar för det mesta stämma. Sen om det är bra eller dåliga vetifan. Det som händer händer. Annars inga större förändingar på de andra fronterna. Livet rullar på som en renrasig vattenkanal genom ett grönskande område. Och kanalen kommer aldrig sluta förrän den rinner över kanten.

Nu e det så att detta var allt för denna gången. Men vi hörs igen. Metal till death!!