Så har man då varit iväg på utbildning i Hässleholm. En ganska mysig liten stad som ändå inte är så mycket större än Värnamo, men där desto fler människor rör sig fram till småtimmarna.

Klockan 10 ungefär kom vi fram till arbetet, industrisalen i Hässeholms slumkvarter som byggt maskinen min framtid utspelas på. Den var långa vägar ifrån sin ordentliga kapacitet. Dock har det under veckan blivit bättre o bättre o vi är nu nästan halvägs tilld et mål som maskinen plnerat skall klara av.

Vi började jobba klockan 8 till 5,6 varje kväll o sedan stack man hem till hotellet o slöade, eller tog sig en öl med arbetskamraterna som var med på resan, samtidigt som vi bevittnade Sveriges väg genom isbanan.

"Nej, Scweich leder. Neeej, de jävlarna vann!" Hm, ölen ser väldig god ut.

Ungefär så såg en del kvällar ut.^^ Ibland tog man sig en vända i stan för att spana efter lammkött eller någon rolig affär att hänga i.

Nu är det i alla fall skönt att vara hemma igen. Borta bra men hemma bäst. Tänk att man kommer på det när man är borta. I vissa fall kanske hemma bra men borta bäst gäller, men så inte för mig.

Eftersom nu maskinen inte helt o fullt klarar det den ska göra, så skall jag o en annan operatör återvända ner igen på måndag...suck...men men, man har lärt sig en del på vägen. Tex att inte reta hässleholmarna för att de nästan bor i skåne, haha.

Så nu vet ni. Hare bäst! Människor är pest.