Hade lust att lägga ut ett utdrag från min bok, då jag inte har nåt annat att skriva om för tillfället.

Himlavalvet var darrande, gråflammigt och tryckande mot den bleka horisonten. Draperiet över honom, drogs ner där borta där havet övergick i en alltmer svartnande ton. Skuggor som hopade sig under de mörknande molnen vid det matta strecket, likt svart rök som klättrade upp och sträckte ut sina fingrar i ådror mot den gråa bakgrunden. Från fjärran kom vågor och slog emot hamnen vid landets slut, vid hamnen där klippmurarna smektes av de skummande slagen som bildade likt brusningar av vattenfall vid klippskrovens fötter.

Konungen följde dem hela tiden; böljande kammar, glåmiga och förstulna på solljus, som om de förde med sig oroligheter från andra länder. Han ville se igenom de hopande molnen vid horisonten, ville ana att det kom förstärkningar, eller åtminstone ett svar på hjälp. Han hoppades att det i nästa ögonblick skulle dyka upp skepp från Tiridon eller vilket land som helst. Men det enda som kom, var de taktfasta vågorna som ständigt och jämnt dundrade emot tvillingbergen som ramade in Daria och dess hamn