Då har man kommit hem från Metaltown, festivalen i göteborgs hamnkvarter. Det var nog något av det bästa jag upplevt; stämningen, vädret o framför allt annat; musiken. Metal o bärs!

Fick se några band man sett tidigare, men nu från en bättre synvinkel, o några nya man inte sett tidigare, men sannerligen hört så att det blev kärlek vid första öronkastet.

De som var på festivalen, var då jag naturligtvis, mina goda vänner johan o alexander, o nån kompis till johan. Var skoj så in healvete. Vi drack inte så mycket utan typ åt o såg banden stup i kvarten.

Det sista bandet ut var In Flames, o jag e så jävla glad över att jahg nästan blev ihjälklämd i publiken, sicket jävla tryck det var!, men det lättade upp mer o mer o till slut stod man o röjde med några man inte kände :) i en o en halv timme tills nacken nästan gick ur led^^

Så e det. Hårdrocken förenar. Inte oförenar eller förstör. Metal är den sista bastionen av frihet för den enskilde individen. I flock eller i ensamheten skapar hårdrock ett filter för den världen utanför som e så vardaglig, så full av tristess. I flock eller ensamhet skapar hårdrocken en inre styrka som för en att ställa sig upp o skrika "fuck you, I dont do what you tell me" (Yeap, RATM;)

Så nu vet nu det. Metal for life!