Tja flöjt min lilla skitbok. Nu e det dags för alla bagarebarnen att få stoppa sin interna fetma i en särbehandlad deg.

Japp, o allt e väl mina hanar och honor. Sitter o e förkyld som fan, men det går nog över. Lusten att skriva utvecklas mer o mer för var dag. Kanske man blir ung på nytt, eller så har man blitt gammel och butter över att det krävs extrem mängd tankeöverföring för att kunna skriva några rader nu för tiden.

Hade lite skoj fest igår, och faktiskt me nya människor. Sånt e alltid kul. För några år sen gick jag o täntke på att det inte e bra med alldeles för många vänner. Idag tänker jag tvärtom. Det finns egentligen alltid en längtan av att träffa andra intressanta personer som man inte sett röken av.

Saknar min kära flickvän oxå som fan. Kommer underfund med varje dag att jag gjort rätt val i livet.

Och då jag såg gången försvinna nerför branten, uppstod ljuv musik, som när klockor ringde in en ny tid, där en ljuv sol kastar nya band över en människas förtvinade skal. Öppen, lite försluten. Men ändå inte helt stängd.

Ha det bra ni gubbar och tanter. Brake the chains!