Ibland får man upp ögonen inför verklighetens grymma anlete. Att det verkligen är den som är starkast som överlever.

Hände så att det var varsel på mitt arbete igår. Finns ett alternativ till varsel, men alla e ju oroliga för att just de skall bli en av de 9 som skall få lämna allt i sticket. Tror jag e rätt säker, med tanke på de kunskaper jag har där, och behövs vid den däringa maskinen jag var utbildad för.

Stod dessutom i mitt horoskop att ett problem på jobbet löser sig, så jag e rätt säker.

Saken är den, att folk just nu fattar att livet är hårt, men den däringa finanskrisen o allt vad det är. Ståhej är ordet. Inget är egentligen en dans på rosor om man ine är härdad som människa, både fysiskt och mentalt. Det gäller att snabbt kunna resa sig, för att gå till motangrepp mot ödets nycker. Att kunan tänka sig ett liv utan vardagliga förmåner om man skall kunna fortsätta.

Aja, shit happens. Bara att stirra tebaks och visa tänderna.

Hail!