Så var det dags igen. En liten update. Inte för att nån bestämmer det, utan för att jag vill det.

Livet rusar framåt, allt går skitfort. Det är som ett expresståg som rusar förbi massa tavlor me olika ansikten. Ansikten man kommer ihåg, eller har lämnat bakom sig.

Känns som att jag kommer hoppa på ett visst tåg nu och snart lämna en del saker, samt en del personer bakom mig. För att jag känner att livet behöver en förändring Nånting nytt. Och jag har en perfekt plan.

Men det är oxå för att jag vill det. Jag och en annan. Och det kan ingen ta ifrån oss. Kommer dröja ett tag innan planen går i lås, men den som väntar på nåt gott...väntar alltid för länge tyvärr.

Men tåget kommer att rusa fram i en hastighet som inte  är av denna världen. Åren kommer försvinna bakom fastlandet och den nedgående solen. En sol som går ner över "landskapet" jag lämnar bakom mig. Men på tåget finns massa nya människor. Och resan till det nya landet kommer bli väldigt trevlig.

Och med mig på resan har jag nya vänner, men gamla vänner hänger kvar på tavlorna.

Älskar min Veronicka tills jag dör <3<3