Idag skedde ett litet...nåja, ett ganska stort avbrott i jobbet. Fick ett uppdrag at köra o hämta lite skruv i Värnamo. Fick befatta mig med en lätt lastbil av märket FORD, som var väldig kul att köra, dock lite skumpig. Men men, när jag kom fram, hade hämtat grejerna o skulle köra därifrån, då banne mig dog motorn. Batteriet var dött, säkringarna hela o allt sånt, den var död alltså.

Frågade några på företaget jag var hos o hämtade skruvarna om någon hade startkablar till övers, men det hjälpte ju inte det heller.

Fick ringa efter någon som kom o hämtade mig o skruvarna, eftersom vi skulle till Hillerstorp. Jao, sen gick det till så att han skulle försöka dra satbilen till en verkstad, men icke, då lossnade givetvis dragkabeln o gick av på mitten. Då hade vi kommit några dussin meter o stod därmed stilla i en korsning...

Därefter fick vi ringa till bärgaren, vilket tog 20 min innan han orkade masa sig dit. Sen följde det så att han drog iväg med lastbilen till verkstaden, vi andra två kunde åka tillbaka till arbetet  med skruvarna i välbehållt skick o en jävla massa pill. Det var meningen att ta en halvtimme att hämta skruvarna. Allt som allt tog det två timmar...vilket gjorde att jag han precis till matrasten :P. Så inget ont som har nåt gott med sig. Och tvärtom.

Så nu vet ni det. Köp aldrig FORD = Familjen Olssons Rullande Dass

Annars har det varit en fin dag. Hörde av mig till en tjej o frågade om hon ville hitta på nåt imon, bara hon o jag, men hon kanske hade annat planerat. Jaja, nu har jag i alla fall frågat. Men se, sånt e livet. Rövsvettigt!

Och av detta kan man lära att ödet ibland tar sina små vändingar. Även om jag sällan stöter på patrull, så ska man inte vara helt säker på någonting.

Kom ihåg det. Man skall inte skita i skåpet förrän svärmor är borta.