Just nu skriver jag från hjärtat, och mitt hjärta e nog en blandning av det bästa o det sämsta av två världar.

Kommit på att det är bra att jag är en lugn typ, för annars hade överjävligheten djupt inom mig förgripit sig på nån. Men effektsökeri sökes, och jag e nöjd som fan med livet innan nästa tillhåll. Mycket lojala vänner har man lyckats skaffa och en flickvän som accpeterar att allt inte är 100 procentigt. Skulle vilja säga att jag är lycklig...ja, jag är lykclig^^

Så receptet med lycka? Känn dig själv och gör vad du vill! Receptbelagt på apoteket.

Så lite nyheter på den andra fronten. Bokomslag håller på att förverkligas :P och igår läste jag min egen text i den färdigtryckta provformen på boken. Var riktigt häftigt att läsa det, dem ahr gjort ett bra jobb minsann.

Snart e det dags för tryck...:D

"Författarnamn" tackar jag Tom Andre för^^ A.J.H Faust

Tack för inspirationen.

Love you virre

Jaha överlevt ett varsel på arbetet då. Så då kan man fortsätta i vanlig ordning.

Tänkte börja meditera lite mera, för att harmonin skall bli än bättre. Lugnet ligger kavt, städnigt och jämnt lurar den utanpå. Målet för mig är att nå Gnosis, vilket kan ta ett förbaskat tag. Men övning ger färdighet.

Andligheten är människans andra natur, den som många inte vill eller vågar ta kontakt med. Men det finns mycket där ute som kan vara bra eller intressant att få lite mer grepp om. Skall utforska vidderna. Punkt och slut.

Så var det inflyttningfest hos flickvännen på lördag, där ca 1% av hennes släkt kommer finnas till. Kommer ju vara någorlunda ostadig, så jag får väl säga hej o hejdå i alla fall. Aja, festen kommer nog bli askalas i alla fall.

Inga mer hinder i min väg. Nästa steg är att nå Universum.

"Ad Extremum" - Till slutet

Ibland får man upp ögonen inför verklighetens grymma anlete. Att det verkligen är den som är starkast som överlever.

Hände så att det var varsel på mitt arbete igår. Finns ett alternativ till varsel, men alla e ju oroliga för att just de skall bli en av de 9 som skall få lämna allt i sticket. Tror jag e rätt säker, med tanke på de kunskaper jag har där, och behövs vid den däringa maskinen jag var utbildad för.

Stod dessutom i mitt horoskop att ett problem på jobbet löser sig, så jag e rätt säker.

Saken är den, att folk just nu fattar att livet är hårt, men den däringa finanskrisen o allt vad det är. Ståhej är ordet. Inget är egentligen en dans på rosor om man ine är härdad som människa, både fysiskt och mentalt. Det gäller att snabbt kunna resa sig, för att gå till motangrepp mot ödets nycker. Att kunan tänka sig ett liv utan vardagliga förmåner om man skall kunna fortsätta.

Aja, shit happens. Bara att stirra tebaks och visa tänderna.

Hail!

Då var man ebola och vakumavgiftad för denan gången. Allt e som vanligt me andra ord. Känner dock att jag har fått än mer dragning åt den "mörka" sidan. Ska börja använda mig av magi i min vardag, kanske bege sig på wicca det första man gör. Ingen svartmagi än så länge, det kan slå slint utav helvete! Men men, någon gång måste man ju testa det oxå.

Fråga inte varför jag vill börja me detta. Jag känenr för det helt enkelt, och som sagt, något som säger åt mig att göra det. Kanske det börjar dra ihop sig inför slutstriden. För visst skall man dö med flaggan i topp.

Annars e det som avnligt. Jobbet går awesome, o kärleken klingar högtidligt som en klocka som aldrig går att stänga av^^

"Animus opibusque paratus"

Redo med sinne o medel

Love you Virre!

Kontraktet påskrivet för den första boken^^

Nu skall det lämnas i, sedan börjar arbetet med mitt livsprojekt, arbetet som tagit ett halvt liv att färdigställa. Sen får vi se om publiken är mottaglig för lite rim och ranson.

"Acti labopres jucundi"

Ljuv är mödans lön

Finns mycket man kan klaga på, finns en del man inte behöver bry sig om heller, men jag vill bara säga att merparten av mänskligheten verkligen inte har så mycket att komma med.

Har svårt att förstå hur folk e funtade ibland. Man möts ideligen av en massa jävla reklam om absurda saker. Hur kan nån spendera hela livet med att klaga på hur folk klär sig eller vad man ska ha för jävla kläder på sig.

Eller att det ideligen dras in en massa reklam i brevlådan som man ändå slänger varje dag. Ett träd i brevinkastet varje dag? Hur fan är det meningen att ni ska kunna ordna upp allt. Bakom ridåerna pågår maktspel utav helvete. Alla som har den minsta makt och pengar, tror sig ha uppfunnit lyckan med doften av flärd och förtryck av andras tankar.

Och sen har vi alla politiker. Samma skit hela tiden. Varför rösta? Det blir aldrig som man vill. Varför ska de överhuvudtaget bry sig när de har makten att göra lite som dem vill? Lyssna på dig själv istället.

Aja, världens går åt helvete nån dag i alla fall. Och alltihop är människans fel. Men naturen slår ju tillbaka då och då, så jag antar att hämnnden gör sitt och att rättvisa skippas.

Förmodar att de som knallar runt utanför min vetskap ser likadant på dem som inte följer deras standardm, så man borde väl se saken från deras vy. Eller? Alla får leva sitt liv precis som dem vill, men merparten ser inte chanserna, låter allt förgås till en dröm om upprättelse.

Sen finns det ju ca hundra grejer till att begrunda sin ilska på, men det låter jag ligga på lä i mitt fördjupade inre, för jag vet att det kommer sluta likadant ändå. Jag betraktar med avstånd hur allt kollapsar. Men inte för mig.

"Memento te mortalem esse"
Kom ihåg att du är dödlig.

Blood Fire Death - Bathory

Soon the dawn shall rise

For all the oppressed to arm

A chariot of thunder

Shall be seen

And bronze horns

Shall sound the alarm

Fist will raise like hammers

To a cloudless black sky

Bonds and chains

fall to the ground

Jag e loss från kedjorna

Det e gött att leva^^

Ibland e jag glad att jag fattat beslutet att skita i resten. Jag har mina vänner och de jag tycker om, resten kvittar. Folk kan tydligen inte förstå det. Kan det vara vägen till lyckan? Ja, det tror jag. Sköt dig själv o skit i andra. Tack vare det kan jag känna att energin räcker till, att begrunda utan att behöva känna skuld. Att stå kvar, utan att behöva vända mig om för att sörja.

Känner att jag e lyckligt lottad, att mina vänner verkligen är sådana vänner jag vill ha. Och jag kan villigt erkänna, att jag inte varit mycket utan dem. Sannerligen hade jag stått kvar som den bleka varelsen som en gång bodde i mig. De har tagit min hand, hjälpt mig upp på starka ben och vänt mitt ansikte mot horisonten.

Så, detta inlägget är tillägnat alla mina vänner, släkt o familj o dylikt. Kände att jag ville slå ett slag för tilliten, något som ibland glöms bort. Men jag uppskattar förtroendet, och respekten. Tack, ni vet vilka ni är.

Tillsammans bygger vi Rom av mig