Det som komma skall, känns väldigt obehagligt på nåt sätt. På ett annat vis, endast ett hinder för min fortsatta utveckling.

Jag är i framtiden, det som skulle hända har hänt. Men jag vill tänka tillbaka på eftertiden, det som skedde innan efterdyningarna började förgå sig på mitt förflutna.

Men men, inget blir någonsin som man tänkt sig. Man måste vara förberedd för det hårda i livet. Livet är aboslut inte rättvist, bara bestämt. Och det är bara jag som med eftertiden i åtanke kan fortsätta in i framtiden.

Till helgen fyller man år då. 22 hela år. Tänk vad tiden går fort. 22 år som en människa i denna lilla miserabla värld. Försöka duger, man kan ju umgås med de man känner o älskar, men framtiden kommer i vilket fall närmare.

Kände att jag behövde få ut mig lite av detta ovanför. Utan att få göra det, skulle jag implodera inifrån. Jaja, det märker vi.

Nu är det en ny vecka i faggorna. Så mycket att göra, så lite tid.

Ha de så in helvetes bra mina fellow comrades!

Var o handlade en del städtillbehör i dag , det är ju så att man måste städa då o då. O som det gick undan, polering mellan raderna, ime vimse spindel klättrar inte mer, och underdogs rök med i damsugaren.

Nu luktar här såpa igen. Funderar på att köpa ett dussin wunderbaums o sprida ut på strateigska ställen i lyan. Man skulle ha en sådan där städrobot, det vore grejer det. Ingen som kan ge mig numret till en polsk städarinna XD

Ne, skojar bara, det kan vara kul som sagt att få rensopa allt mellan jord o helvete. För nu ryms här mer åbäkiga damkorn mer än vad det gjorde innan^^. För jag går o går men kommer likväl tillbaka till dörren med damsugarstycket.

Bandy ikväll o sedan en liten middag med polarna. Ska det så ska det va.

Hail the hordes! Se you in Valhalla!

Idag varit en ganska händelsefattig dag, i tal om mer relevanta saker då.

Jobbat stenhårt och verkligen visat framfötterna på arbetet idag, iofs inte olikt alla andra dagar, men idag var cheferna där o kollade på när man drog sitt strå till stacken. De tog tiden på allt man gjorde o jag hörde i bakgrunden att de diggade det jag gjorde :) Det e väl bara att tacka o ta emot. Trodde aldrig att jag skulle säga det här; men det e faktiskt kul att jobba ;)

Emelie har blivit sjuk oxå, det e då typiskt. När vi ska ut imorgon o fira vår månadsdag. Men men, hoppas hon kryar på sig, så att vi ändå kan ses imorgon o slå klackarna i taket. Ska ju fira Stina imorgon me, så det blir till att kränga i sig en finlackerad kostym...typ

Nåja, det löser sig. Finns viktigare saker att tänka på.

Stay true!

Början o slutet...

Måste kanske börja kontrollera mitt inre element, om det inte ska ta över mig helt o hållet. En naturdyrkare börjar ta form, men det finns demoner som stannar vid begreppet satanism.

Har börjat meditera, försöker väl varje kväll. Ibland blir energin lite väl kraftig, vilket har bevisats i att jag börjar grymta o se på hela omvärlden som död o upprutten. Kanske inbillar jag mig, men kanske är det djuret i mig som talar.

Nåväl, ska förmodligen införskaffa en Ametizt o en Amazonit, för att lugna mina inre eldar när jag mediterar. Men jag e nyfiken, nyfiken på vart det barkar, på vad som fortsätter om jag intalar mig att gå vidare utan beskydd.

Känner att jag som människa har blivit starkare, är det på grund av ålder, eller är det på grund av att mina inre flammor börjar ta form?

I vilket fall är det en spännande utveckling o jag ser med vällust fram emot slutet. För det är då som allting börjar.

Stirra blint, ser ljus. Stirrar bort, ser ljus. Min själ lägrar sig nu likt som på silke, förtvinande rep bryts upp. Solen går upp, du finns här.

Solen går ner, du finns kvar.

Samma plats, men ändå så annorlunda. Samma stig, men ändå inte.

Bortom träden sköljer vattnet in över de grova strandkanterna. Bortom horisonten stiger eldögat mot skyn, slänger på nytt sitt blöta blonda hår från sida till sida.

Det växer, repet knyts allt hårdare, men du är där o öppnar knuten, lossar på repen. Det som förskansar sig på mitt inre, kan inte ens jag själv hjälpa. Men det kan du. När dagen gryr. När natten lagt sig.

När solen går ner, finns du här ändå.

Det vill säga, man måste genomlida en del sjukdomar som kommer i släptåg med alla årstider till folk o fä. Har drabbats av en medioker förkylning, men känner mig nu ikväll tillräckligt stark för att pallra mig upp till jobbet imon. Pengar måste man ju ha.

Har mest suttit framför datorn idag o typ nyst ner skärmen ett antal gånger :S, men men, den behövde ju ända tvättas XD

Så idag har varit en ganska händelsefattig dag, men det var i alla fall skönt att vara ledig en dag extra^^.

Så ni får ha det så bra där ute, tills vi syns imon. Då ska man väl vara uppe o headbanga som vanligt.

Träden stod tysta, i sin stulna prakt vaksamma över de blå nedjerna, där pärlband av solljus flämtade av o an, fram o tillbaka, mot horisonten och tillbaka igen. 

Jag lyfte blicken från den blöta marken, kall, men ändå i hennes närhet upptinande, och vandrade från hörn till hörn.

Det har varit en rogivande dag. Mitt mörker må vara intakt, men när hon kommer in, kommer det ett ljus jag sällan skådat. Att jag själv skulle ändras till den milda grad att jag skulle värdesätta en människa på detta vis, det fanns aldrig, aldrig med i mina beräkningar.

Vi gick med hunden nosandes i släptåg, liksom vi själva nosade oss fram. Det kändes bättre o bättre. Jag känner att det verkligen är vi två, i en tid då jag som människa växer mer o mer, och mina inre demoner börjar bli starkare o starkare, kommer hon o lugnar dem. Och jag hoppas hon fortsätter, för en vacker dag är jag inte längre mänsklig. Mitt inre är inte mänskligt och det vet jag.

Under träden gick vi, medan bron förde oss mot hamnen. Det vette mot sjön, båtarna står alltid uppradade där. Mina ögon var som ett fönster mot hamnen, ändå ett stängt fönster, som ännu inte riktigt var öppet för alla möjligheter som ligger framför.

Men jag hoppas att hon och jag kan öppna det tillsammans. Öppna fönstret mot hamnen.

Dagen började med att man råkade sova ända till tolv, för att man varit ute dan före o härjat. Bakis som ett tvättäkta fyllo. Har spytt halva dagen o maten gick inte heller ner. Men men, ska man göra nåt så ska man göra det ordentligt ;)

Varit o handlat lite käk så man överlever någorlunda. Har lite tur, för bakfyllan gör mig inte så hungrig. Hade det varit en vanlig dag hade jag redan ätit fyra fem gånger vid det här laget.

Tvätten har man ordnat upp oxå, så nu e det inget mer husshit man måste ta itu med, nu kan jag sitta här framför datorn o vara metal istället.

Stay true fuckers!