Så var det söndag. Har inte gjort så mycket idag. Mest tagigt det lugnt och fixat lite smågrejer här hemma. Har oxå börjat packa en smula till Sweden Rock Festival. Ska åka dit på Tisdag, med älsklingen, jimmy och david.

Samt att vi kommer möta upp med runt 10 olika pers vi känner på själva festivalen. Kommer bli hur jävla grymt som helst.

SRF är och förblir den bästa festivalen jag besökt. Lagom stort framförallt.

Kommer att vara i extas i en vecka alltså, för att komma hem på söndag o därmed påbörja mitt vanliga liv igen.

Men grejen med hårdrocksfestivaler, är stämningen och att alla lyssnar på samma musik. Det blir en gemenskap du inte hittar nån annanstans. På alla andra ställen är allt uppdelat i olika stilar, vilket bildar grupper. Men men, nog om det. Jag ska ha kul och inget kan hindra mig från det!

Hårdrocken ger mig bra vibrationer. Från en knäspark, en saluterad pungspark och ett knytnävsslagsmål över det vanliga. Metal ger mig alla de ingredienser jag behöver i detta liv, och till och med mer därpå. Att slänga håret fram och tillbaka när man lyssnar till järnpläterade galenskaper, är ett hammarslag över magstommen som känns ända ner till tårna.

Metal och hårdrock är inte bara musik, det är en livsstil!

Så vi syns om nån vecka igen. När man nu skriver nästa gång. Byes.

Metal is forever!

Dags att skriva lite här,. Var länge sedan.

Kan berätta att det mesta är som vanligt. Tar dagarna med en klackspark och undviker trubbel man inte kan ta sig ur. Festar loss, sjunger små oheliga psalmer och gör allt annat som gör livet värt att leva.

Idag har man varit ledig eftersom det är en röd dag. Osså på o jobba imon igen, eftersom vi måste jobba svarta dagar. Aja, inte gråta över spilld skit.

Men trevlig dag idag iaf. Älsklingen sov över så det var en extra trevlig morgon, därefter lite fotbollsspelade med några homies, sen var man lite taxi upp till en fest i Horda o sen åkte man hem igen.

Tänkte spara både dricka o pengar till sweden rock nämligen, så ska försöka vara nykter nästa vecka oxå. Börjar gå bra. Har lugnat ner mig med festandet, och faktiskt varit under odrickbar ed ett antal gånger. Fungerar finfint.

Så det var en liten kort men naggande uppdatering fä och folk. Byes

Love you Veronica <3

Så står man där o ser på alla, medan de ser tillbaka på en.

Precis så känns det, som att man börjar bli mer o mer medveten om att man faktiskt behöver alla vänner man har omkring. Känns som att man börjar bli mer införstådd i äkta kärlek, det som man för några år sen avskydde och hatade. Vet inte, men trivs på nåt sätt med lite uppmärksamhet, den här kompiskretsen som alltid är runt en. Trevligt att ha en del att lita på, att kunna stödja sig på. Inte nog med att man kommer ut mer o mer, man har dessutom lagt det gamla livet bakom sig en smula, för att fokusera på det sociala umgänget.

Men missförstå mig rätt, jag e samma faust som alltid, men kanske mer utåt, mer social än någonsin. Odjuret inom mig kommer alltid vara finnas där, men nu är det lite undangömt om man säger så. Hittat ett bo för att hamna i dvala när solen tittar fram. 

Kärleken har tagit överhanden. Känns konstigt att säga det, men har aldrig älskat mina medmänniskor lika mycket.

Behöver inte räkna upp namn, men ni vet vilka ni är.  Och ni kommer alltid finnas här.

Älskar dig veronicka <3

Tänkte ju som sagt börja skriva på en ny berättelse för ett tag sedan, men det projketet ligger redan nere XD.

Vet inte, tappat orken för att skriva mer, iaf just nu. Känns som att musiken och karriären med bandet är det viktigaste just nu, för är det nåt jag gillar mer än att skriva så är det musik.

Men men, lite lat har man nog blivit, skjuter upp saker o ting. Men allt löser sig, saker blir gjorda, om än lite sena kanske. Var sak har sin tid, som någon vis människa sa.

Imorgon torsdag, skall jag dra hem min älskling till mina föräldrar o exponera henne för dem. Efter 9 månader har de inte sett röken av henne:P bara för att det alltid dykt upp grejer som varit...host.."viktigare"

Men nu skall det bli av. Tror de kommer dyrka henne lika mycket som jag.

Så  så är det ställt folk o fä.

Ibland är det svårt att vara mittemellan, inte veta vem som ljuger eller vem som talar sanning. Men saken är den, att jag hoppas sidan jag håller på vinner, annars kommer jag vara tvungen att be nån fara o flyga...

Men jag tror och hoppas att det blir som jag vill, brukar bli så av nån anledning. Ödet har inte svikit mig hittils, så det vore konstigt ifall vi (jag o den personen det handlar om) inte fick upprättelse inför soppan vi befinner oss i. Så någon av sidorna skaffar fram bevis på vem som ljuger, så kommer jag att låta svärdet tala. För jag är inte så mycket för folk som inte kan tala sanning, med sådana dem känt så pass länge.

Men men, det löser sig. Brukar det alltid göra sa han som hade slapp ringmuskel.

Love you veronicka <3

Så, söndag igen. Osså sitter man här på röven och gör inget bättre. Men varför skulle man, en skön stol o mat, det finns ju knappt nåt bättre^^

Trevlig helg, fotboll, lite fest, gamal barndomsvän på besök samt två sjujäkla bra repningar med ditt favortiband, snart ute i eterns alla kanaler och vrår.

Börjar närma sig sommaren nu, vilket jag har delade meningar om. Sol är bra för naturen, men den är äckligt varm, inte alls gjord för svenskar egentligen. Nordbor skall ha snö och kyla, kanske lite solsken då och då för att bättre på naturprägling.

Men men, man kan inte få allt. Känner att jag ahr allt jag behöver, så vill man skippa solen är det väl bara att dra ner persiennerna eller nåt.

Tjolahopp

Veronica <3

Jag är lycklig. Har hittat tillbaka till min ursprungliga form igen. Alla människor har då o då försvunnit från det som gör dem hela och friska. Men det gäller att man helt enkelt kommer ihåg vad det är.

Hoppas man får uppleva ännu ett år av sann glädje. Jag har bra vänner, en vacker och trogen flickvän, samt saker att fylla ett skal på väg ut i världen.

Det gäller att jaga lyckan, inte att sitta still och vänta på den. Har insett att allt vävs ihop, till ett guldpläterat mönster. Ett mönster man själv måste sy ihop, med lite hjälp av ödets små stickningar.

Men men, friade till älsklingen igår^^ visserligen på fyllan och i ett kök, men ändå. Kändes fan som om det var på riktigt. Men jag har planerat vart det skall begås en ringmärkelse, allting e planerat in i minsta detalj, skall invänta rätt tid och känsla^^

Så, lite visor och inga ord den här gången. Men nu vet ni att jag har ringmärkt livet för stunden, och det är underbart.

Love you virre <3

Då har man upplevt ännu en av ödets nycker. Kanske är det ett varningsrop, ett lockbete för att få de efterföljande att bli vaksamma.

Började med fest på kvällen, slutade på sjukhus för en kompis till mig. De vet inte vad det var, men personen mår bättre nu iaf. Vilket gjorde att man kunde åka hem med en liten börda lättare.

Så kan ju säga att man inte alls vet hur livet ser ut. Nästa gång kanske det är en själv som ligger där. Har varit 2 sjukhusbesök på under ett år nu. Skulle jag ta som en varning att lugna ner supandet eller inte supa alls. Blir väl en kombination. Fast det är lätt att säga nu, snart fastnar man där igen. Men men, i övrigt är allt som vanligt. Jag mår toppen och allt är väl. Lite många intryck på kort tid. Men det är bättre det händer innan det är försent.

Tjo och flöjt