Det som komma skall, känns väldigt obehagligt på nåt sätt. På ett annat vis, endast ett hinder för min fortsatta utveckling.

Jag är i framtiden, det som skulle hända har hänt. Men jag vill tänka tillbaka på eftertiden, det som skedde innan efterdyningarna började förgå sig på mitt förflutna.

Men men, inget blir någonsin som man tänkt sig. Man måste vara förberedd för det hårda i livet. Livet är aboslut inte rättvist, bara bestämt. Och det är bara jag som med eftertiden i åtanke kan fortsätta in i framtiden.

Till helgen fyller man år då. 22 hela år. Tänk vad tiden går fort. 22 år som en människa i denna lilla miserabla värld. Försöka duger, man kan ju umgås med de man känner o älskar, men framtiden kommer i vilket fall närmare.

Kände att jag behövde få ut mig lite av detta ovanför. Utan att få göra det, skulle jag implodera inifrån. Jaja, det märker vi.

Nu är det en ny vecka i faggorna. Så mycket att göra, så lite tid.

Ha de så in helvetes bra mina fellow comrades!