...år fyller jag idag. Hm, vet inte riktigt vad jag tycker, men barnet inom en har börjat sluta hurra. Vad tog det barnet vägen? Allt har gått så fort. Finns så mycket man har gjort som man inte kommer ihåg, och mycket man minns som man inte vill komma ihåg.

Alla minnen blir starkare när man blir äldre. Man ser allt passera framför sig som ett skådespel, man själv är villebrådet, skadat, utlämnat för scener man kunde ha ändrat eller på något sätt blivit utvald att deltaga i.

Det är nästan så jag längtar tillbaka till när jag var barn.

Nyfiken. Aptit på det liv som sakta men säkert trampades upp framför mig.

Nu är man vuxen, delar livet med någon man älskar, har vänner, lägenhet o bil. Allt det man pratade om när man var liten har gått i uppfyllelse. Eller nja, ville ju bli serietecknare^^, men man får väl vara glad med det man har.

Men som mitt senaste inlägg skvallrar om, så antar jag att jag bara lever tills jag blir 26. Men jag kommer inte stressa fram. Är otroligt nöjd med livets gång som det ser ut. Ödet har alltid varit min bästa vän, och kommer förhoppningsvis vara det ända fram till min död.

To the death and the path of no return!